Jag läste precis att det nyligen kommit en filmversion av Ayn Rands Och världen skälvde. För den som inte vet går hela Rands författarskap i princip ut på att alla som inte har ärvt ett företagsimperium värt många miljarder dollar är värdelösa parasiter som bara är värda förakt och förtjänar att dö. Ja precis så sympatiskt är det. Ayn Rand var en elak häxa. Ibland kan jag nästan tycka att det är synd att hon är död eftersom hon förtjänar att dö på plågsammast möjliga sätt minst en gång till. Jag hade egentligen tänkt skriva betydligt längre om det här. Komma med en riktig analys och genomtänkt kritik istället för att bara spy galla. Men jag orkar bara inte. Jag kan inte. Det finns kommentarer som räcker till för den här blandformen av girighet, ondska och ren dumhet. Enligt Rand och filmmakarna är det (så klart) girighet av de anställda i ett företag att över huvud taget begära lön. Nej, i det perfekta samhället arbetar anställda gratis eller ännu hellre betalar för sig. Eh? Jo, det har provats. Kallas slaveri. Men som sagt. Jag har bättre saker för mig än att kommentera dynga, som att köpa barnkläder till min systerson som fyller år snart till exempel.