I helgen var jag hemma hos Malin som jag nästan bor granne med. Ingen av oss orkade göra något speciellt så vi bara låg på sängen och pratade skit. Vi ville bara slappa och vara lata, och det var vi verkligen. Efter någon timme kom vi på att hon har en jacuzzi som vi kan bada i. Vi bytte om till badkläder och hoppade ner i badet. Hennes jacuzzi är på deras altan, och det var lite kyligt ute, så det var jätteskönt att sitta ute i ett varmt bad. Vi glömmer ofta bort att hon har en jacuzzi som vi kan bada i. Det är inte för att det inte är skönt – för det är det – utan för att det bara är lätt att glömma bort den. Efter badet torkade vi oss, åt lite popcorn och sedan åkte jag hem.

Jag har på senare år ändrat smak i allt väsentligt. Numera gillar jag inte alls samma musik som förut, inte samma kläder, knappt ens samma mat och sannerligen inte samma smycken och andra prydnadsattiraljer. Av den anledningen har jag bestämt mig för att sälja alla mina gamla smycken, uttjänt mat och gamla kläder får man nämligen inte mycket för. I varje fall, eftersom en stor andel av mina smycken är gjorda av guld i hög karat tänker jag vända mig till SMS Guld som enligt min erfarenhet betalar bäst för sådant i dagsläget. Med god marginal dessutom, vad jag kan se så är det knappast något annat företag som kommer ens i närheten av SMS Guld vad gäller pris till kund och allmän service. Visst finns det företag som låtsas göra det. Men enligt min erfarenhet så är dessa aktörer rena bluffmakare som sitter i mörka rum och äter kaviar hånskrattar rått åt alla sina kunder som blåst riktigt ordentligt. Så borde det egentligen inte få gå till.

Det var skrämmande länge sedan jag köpta nya möbler av något som helst slag tyvärr. Kanske beror det på tidbrist (jag jobbar ganska mycket) eller ett visst ointresse, jag vet ärligt talat inte helt säkert. Men det spelar under alla omständigheter mindre roll nu. Jag behöver helt klart förnya mitt möblemang ganska radikalt nu, det finns liksom inget sätt att komma runt det saken. Dessvärre har jag i nuläget inte obegränsade ekonomiska resurser (ganska långt ifrån faktiskt), vilket sannolikt betyder att jag ändå får ta en sak i taget. Jag skulle helst vilja byta ut hela rasket i ett enda svep, men tyvärr är detta omöjligt om jag inte vilja skuldsätta mig upp över öronen eller nöja mig med möbler av direkt undermålig kvalité. Den förnuftiga linjen är allstå att åstadkomma en gradvis förändring. Frågan är i vilken ände jag ska börja bara. Just nu lutar det åt att jag skaffar en ny säng först, men det kan också hända att jag inleder programmet med en ny soffa. Vi får se.

Jag känner mig inte riktigt hel, något fattas mig som de heter i gamla svart-vita filmer. Under många långa år gick omkring i total ovisshet. Jag hade inte den blekast aning om vad det här skulle kunna bottna i och bero på. Men nu verkar det som om jag kom ett steg närmare sanningen. Vissa tecken pekar nämligen på att min oro och alla de här känslorna av otillräcklighet beror på att jag helt enkelt inte tar tillräckligt mycket ansvar och lever upp till min moraliska potential. Till exempel borde jag försöka hjälpa mina medmänniskor betydligt mer och jag borde ha bättre förutsättningar att jag göra just det när en insats verkligen behövs. Därför har jag nu bestämt mig för att gå HLR utbildning så att jag som privatperson kan ge den akutsjukvård som behövs ifall någon i min närhet plötsligt insjuknar. Jag tror att det behövs, vem som helst i princip kan ju bli sjuk och händer det när jag är i närheten ska jag se till att vara beredd.

En av mina vänner tycker att jag ska köpa guld, som investering alltså för att sedan sälja guldet på smsguld.se . Jag är lite skeptisk till förslaget måste jag erkänna. Som jag har förstått saken måste man köpa in sig på stora volymer, alltså för flera miljoner, för att få någon avkastning värd namnet. Men jag kan förstås ha helt fel. Det är inte omöjligt alls, jag kan inte så mycket om sådana här saker. Äh, jag är kluven i frågan. Jag kanske skulle prova ändå. Eller inte. Man kan ju göra roligare saker för sina pengar än att investera dem i något med seg avkastning. Som att bränna allt på en gång. Det är nämligen lite mer min stil. Förmodligen är det därför min kompis tycker att jag borde stoppa undan pengar i något hyfsat säkert för en gångs skull. Vilket väl inte är en dum idé i sig. Men som sagt är det ju inte riktigt min stil, rätt långt ifrån faktiskt. Men jag kanske skulle ta och prova något nytt för en gångs skull.

Återigen är jag en smula fundersam. Eller återigen är nog fel ord förresten. Jag är så gott som alltid fundersam. Just nu funderar jag exempelvis på grekisk filosofi, vad sufisterna egentligen höll på med, om man verkligen kan ta ut en persons hjärta så där som Mola Ram gör i Indiana Jones och de fördömdas tempel och så på seo hosting förstås. Hostingbiten börjar jag äntligen få lite koll på nu men jag undrar faktiskt, på allvar, om det går att göra så där. Alltså öppna någons mage med bara händerna och ta ut tumörer eller hela organ. Det låter ju ganska otroligt, eller hur. Som regel tror jag inte på sådant där trams. Men efter att ha läst på en del verkar det faktiskt som tekniken finns och faktiskt utövas på riktigt. Egentligen vet jag inte varför jag sitter och funderar så mycket på sådant här. Ifall jag skulle bli sjuk och behöva opererar föredrar jag nog en vanlig kirurg.

Jag tittar på en hemsida med massor av presentreklam och jag måste säga att det ser väldigt fint ut och jag blir nästan lite sugen på att köpa lite presentreklam men jag vet ju att jag inte har någon användning för det i alla fall och det är ju bara onödigt att köpa egentligen men det är svårt att låta bli att köpa saker och ting när det är billigt och fint och jag har hela huset fullt med grejet som jag har köpt bara för att jag tyckte att det var fint. Då är det ju bättre att köpa prydnadssaker eller tavlor som man kan sätta upp på väggen i alla fall. Nu är hela min låda full med en massa reklampennor och de är ju visserligen fina men jag behöver ju inte så mycket pennor och det tar ju bara en massa plats. Jag får sluta köpa en massa onödiga saker

Jag har varit på min kompis landställe hela dagen för jag har nämligen hjälpt till med att montera ner hans partytält för det är ju vinter snart och då är det ju ingen ide att ha ett stort partytält ståendes på tomten för det är ju ingen som vill sitta i det och frysa. Men jag måste säga att det var mycket jobbigare än jag trodde att montera ner ett partytält så jag fick mig ett litet motionspass och det är ju inte helt fel för jag behöver verkligen komma igång med träningen igen för det var väldigt länge sedan jag tränade regelbundet och jag börjar känna mig väldigt otränad och det är ju inte så kul. Hur som helst så är det så att tältet är nermonterat nu i alla fall och det känns väldigt bra att det är gjort nu även om det tog sin lilla tid och var väldigt jobbigt.

Jag läste precis att det nyligen kommit en filmversion av Ayn Rands Och världen skälvde. För den som inte vet går hela Rands författarskap i princip ut på att alla som inte har ärvt ett företagsimperium värt många miljarder dollar är värdelösa parasiter som bara är värda förakt och förtjänar att dö. Ja precis så sympatiskt är det. Ayn Rand var en elak häxa. Ibland kan jag nästan tycka att det är synd att hon är död eftersom hon förtjänar att dö på plågsammast möjliga sätt minst en gång till. Jag hade egentligen tänkt skriva betydligt längre om det här. Komma med en riktig analys och genomtänkt kritik istället för att bara spy galla. Men jag orkar bara inte. Jag kan inte. Det finns kommentarer som räcker till för den här blandformen av girighet, ondska och ren dumhet. Enligt Rand och filmmakarna är det (så klart) girighet av de anställda i ett företag att över huvud taget begära lön. Nej, i det perfekta samhället arbetar anställda gratis eller ännu hellre betalar för sig. Eh? Jo, det har provats. Kallas slaveri. Men som sagt. Jag har bättre saker för mig än att kommentera dynga, som att köpa barnkläder till min systerson som fyller år snart till exempel.